Kulturfront (1935-1938)

Bildat med initiativ av Henry Peter Matthis (Kulturskribent, Social-Demokraten) efter ett besök i Danmark där man tagit intryck av nazismens framfart 1932-1934.  Bland annat uppsöker han Ture Nerman och Fredrik Ström i riksdagen. Som inspiration var bland annat den danska antifascistiska tidskriften Kulturkampen. En annan inspiration var den folkfront som bildats i Frankrike 1934 mellan kommunister och socialdemokrater.

Vid konstitueringen den 21/5 1935 deltar bland annat:
Albin Amelin (S, Konstnär)
Eric Hallström
Anna-Lenah Elgström (Social-Demokraten, medstiftare till Rädda Barnen)
Erik Gnista 
Eyvind Johnson (S, Arbetarförfattare)
Arnold Ljungdahl (S, Politiker och författare)
Ture Nerman (SP, senare S)
Gunnar Myrdal (S)
Alva Myrdal (S)

Första styrelsen, 1936, utgörs av:
Ordförande: arkitekt Sven Markelius
Vice ordförande: docent Nils Silvferskiöld
Sekreterare: Lennart Althin (efter hans död Gun Sjödin och Erland von Hofsten)
Ledamöter
konstnären Albin Amelin
dr Andrea Andreen-Svedberg
författaren Erik Blomberg
professor Israel Holmgren (går in som ordförande i slutet av 1936)
fil.dr Ragnar Hoppe
generaldirektör Axel Höjer
regissör Per Lindberg
författarna Arnold Ljungdahl, Henry Peter Matthis
Alva Myrdal
dr Gregor Paulsson 
advokat Arvid Rudling
arkitekt Gun Sjödin
Ture Nerman

Programförklaringen 1936 lyder:
1. Föreningens uppgift är att samla konstnärligt, vetenskapligt och socialt verksamma personer till kamp för kulturarbetets frihetoch att som led i denna verksamhet skapa en bred, aktiv front mot kulturfientlig reaktion.

2. Kulturfront riktar sig särskilt mot nazismens och fascismens förhärligande av våldsandan och kriget, förfalskning av rasbegreppen och rasförföljelse, förnuftets degradering och den fria forskningens undertryckande och hävdar istället humanitet och internationalism, rasernas och könens likaberättigande, forsknings- och yttrandefrihet, fred och kultur.

3. Inom ramen för föreningens uppgift verkar varje medlem fullt fritt efter sin personliga övertygelse och politiska särställning.

1936 drar föreningen igång sin verksamhet som innefattar bland annat:

Föredrag och diskussioner, varav ett par om spanska inbördeskriget som utbröt i Juli. Här kan man nämna att t.e.x. Harry och Moa Martinsson deltar som föreläsare.

I övrigt tog sin kulturfront sig an:
Namninsamlingar för fängslade tyskar
Kartläggning av svenska nazister
Framtagandet av antifascistisk propaganda
Ge ut en publikation med samma namn. Denna kommer ut i två nummer på 110 respektive 112 sidor. Medverkade gjorde bland annat Georg Branting och Per Meurling samt flera av organisationens medlemmar. Per Meurling skulle också ge ut en skrift i organisationens namn “Österrike och Spanien”.

Föreningen väljer också in ett antal hedersmedlemmar i föreningen, kända för sin antifascism, utan deras medgivande att anmärka. Dessa var:
Ernst Wigforss (S, Finansminister)
Gustav Möller (S, socialminister)
Wilhelm Björk (S, statssekreterare)
Ivan Pauli (S, Riksdagsman)
Vilhelm Lundstedt (S, Riksdagsman)

Över 150 personer ansluter sig till organisationen från “Stockholms Kulturelit” under första året. Varav ett 50-tal fortfarande idag “bekanta namn” Som t.e.x. Mollie Faustman (Serietecknare i Social-Demokraten, mor till skådespelaren/filmmakaren Hampe Faustman).  Från Ture Nermans biografi “Trots Allt! noteras, om ej nämnda tidigare:

Barbro Alving
Eva Andén
Andrea Andreen-Svedberg
Helge Berglund
Erik Blomberg
Karin Boye 
Sonja Branting Westerståhl
Gunnar Dahlberg
Anna-Lenah Elgström
Henrik Hahr
Birgit Hedström
Birgitta och Erland von Hofsten
Axel Holmström
Ragnar Hoppe 
Axel Höjer
Alf Johansson
Gunnar Lange
Per Lindberg
Barbro Linder
Anna Lindhagen
Ivar-Lo Johansson
Sven och Viola Markelius
Vilhelm Moberg
Alva och Gunnar Myrdal
Knut Olson
Oscar Olsson
Margit Palmaer
Gregog Paulsson
Arvid Rudling
Henrik Sundblad
Torgny Segerstedt
Frans Severin
Birger Simonsson
Nils Sjögren
Alma Sundqvist
Gunhild Tegen
Folke Thunborg
Herbert Tingsten
Pehr Erik Törngren
Elin Wägner
Uno Åhrén
Stig Ödéen

Varav flera fortfarande idag är bekanta med svensk kultur- och politisk historia, som Vilhelm Moberg och Karin Boye.

I början är det en socialistisk organisation som enar socialdemokrater och kommunister. Första numret av Kulturfront hyllas av b.l.a. Socialdemokratiska partiet. Föreningen lockar också ett stort antal frisinnade liberaler till sig. Frågan om sovjetunionen börjar dock ta större och större plats och gruppen splittras, i synnerhet när Stalin rensar ut “gamla kommunister”. Vid 1938 är splittringen djup i föreningen och dåvarande ordförande Israel Holmgren (Vänsterliberal) och Ture Nerman (Nu; S) försöker få till stånd ett protestuttalande mot Sovjetunionens skenrättegångar.

Detta förslag fälls av styrelsen och en ny Ordförande utses, Nils Silfverskiöld, som är öppen kommunist. Bland de som röstar mot Nerman/Holmgren kan nämnas för tiden kända kommunistiska sympatisörer som; Per Meurling (Olle Meurlings bror), Arvid Rudling, Sven Markeliu, Sune Lindström och Ada Nilsson. Värt att notera att Hjalmar Brantings dotter Sonja Branting-Westerståhl, aktiv socialdemokrat och ledande socialdemokratisk kvinna, också röstar mot Ture Nermans förslag att kritisera Sovjetunionen. Nerman, Faustman och Holmgren väljer därför att lämna organisationen.

Strax efteråt tar Social-Demokraten avstånd från Kulturfront. På hösten 1938 har föreningen helt slutat fungera för att ge plats för nya antifascistiska organisationer. Konflikten mellan demokrater och kommunister skulle prägla antifascistiska rörelserna fram tills krigsutbrottet och Hitler-Molotov pakten som slutgiltigt splittrade de två ideologiska rörelserna.

Advertisements