Persongalleri

 

I urval. Fler karaktärer kommer tillkomma. Många är ej nämnda.

CXGqiktWQAQTU6O
Conny Andersson
Konsumarbetare. Socialdemokrat sedan 15 års ålder. I unga år främst känd för att när tyska skepp med hakkorsflaggning anlade i hamnen i Stockholm, att hissa röda fanan på det stridsfartyg där han själv gjorde militärtjänsten. Deltar sedan som frivillig soldat i Spanien, Finland och Norge. Anställd av norska delegationen under kriget och ansvarig för smugglingsoperationer till stöd för norska partisaner. Ordförande i SSU Stockholm 1936. Agitator för Spaniens sak efter hemkomsten. Utslängd ur veteranföreningen för spanska frontkämparna efter ett gräl med kommunisterna.  Utpekad som ansvarig för kurirnätverket till ockuperade Norge, uppger att “flera socialdemokratiska kommunalråd deltog” på 70-talet. Blir huvudorganisatör för den militära norgebataljon som skulle befria Norge från tysk ockupation i slutet av kriget men sätts aldrig in. Övervakad av säkerhetspolisen och arresterad av SÄPO med pistol och material från norska motståndsrörelsen, sedan släppt utan kommentar. Av vissa  anklagad för att ha varit militärt verksam mot tyska agenter under kriget inom svenskt territorium. Efter kriget återgick han till att vara aktiv i konsumrörelsen. Tar initiativ till La Mano monumentet i Stockholm för att hedra de spanienfrivilliga i slutet av 70-talet.

37202242_10156358291249774_2799773078706454528_n.jpg

Svar från Olof Palme till Conny Andersson, kamratföreningen för Spanienfrivilliga, om uppförandet av La Mano


f374ff67-42f7-4ea7-8554-2aa5843ffaf4
Sten Andersson
“Den Ständiga sossen” Sten Andersson. Från 60-talet och framåt: partisekreterare, socialminister och utrikesminister. Riksdagsman i 28 år.  31 år i S VU-utskott. Deltog i kurirverksamheten till Norge under kriget och anmälde sig frivillig till militära norgebataljonen.


37408083_10156364724399774_3057876758947692544_n

Nils Ahnlund
Högerman och professor. Invald i Svenska Akademin 1941. Ständig medlem i Nordens Frihets styrelse, oftast som vice ordförande, och en av de mest tongivande i “kretsen”. Skrev tillsammans med Harald Wigforss en stor del av Nordens Frihets material och ledare till tidningen. Tydlig i sitt antinazistiska ställningstagande och i sin solidaritet till Sveriges grannländer. Medlem i Tisdagsklubben.


erikbrandt
Erik Brandt (E.G.C Brandt)
Riksdagsman i Socialdemokraterna. Anmälde Adolf Hitler till Nobels fredspris 1939 för att driva gäck med nazismen och nobelfirandet. Aktiv i Förbundet Kämpande Demokrati och Trots Allt! Tros ha fått lämna riksdagen 1943 för sin ständiga kritik mot partiledningen.


37205614_10156357644924774_6359432829645881344_n.jpg
Georg Branting
Son till Anna och Hjalmar Branting. Advokat. Författare m.m.. Deltog i ådalskommissionen, sacco & vanzettirättegången, skyddade anklagade från finska inbördeskriget m.m. Skrev flera böcker om nazismens framfart på 30-talet. Riksdagsman i Socialdemokraterna och i partiledningen tills spanska inbördeskriget bröt ut och han bröt partiledningens krav på noninterventionspakten, som han röstat för formellt i riksdagen, men vände sig emot med kraft. Blev initiativtagare till spanienhjälpen och dess ordförande i Sverige och satt i internationella ledningen för stöd till spanienfrivilliga. Hjälpte spanienfrivilliga att komma till fronten. Svenska spanienfrivilliga döpte sin bataljon efter honom. Aktiv för flyktingar och norska motståndsrörelsen under kriget.  Var som enda svensk inbjuden till Norge när norska kungen återkom. Skrev bland annat i Trots Allt! Och försvarade också tidningen hårt inom SAP. Satt i riksdagen för SAP till 1961. Blev kommunistanklagad som KGB agent, men var till skillnad från sin syster, Sonja Branting-Westerståhl betydligt mer kritisk mot sovjetunionen. I en diskussion med partistyrelsen och Gustav Möller skall Branting dy också sagt “Det är underligt med vår stora organisation och vår kunskap om nazisterna och kommunisterna inte ska kunna organisera en övervakning av dessa element och deras illegala föresträvanden. Vi kan med kännedom om personer och förhållanden göra saker som en polis aldrig i världen skulle kunna göra” och därför tilldelas han också en roll i fördiskussionerna om socialdemokratins bekämpande och registrering av kommunister och nazister, vilket med tiden skulle utvecklas till ett samarbete med staten i den s.k. IB-affären. Samtidigt som han anklagas att vara Senator, en KGB agent med god kännedom i socialdemokratiska partistyrelsen som för eftervärldens fortfarande är okänd.
37237418_10156358117419774_4216873975831068672_n.jpg

Georg Branting läser Sveriges hälsning till nyligen befriade Norge i Oslo


8831
Willy Brandt
Socialdemokrat sedan barnsben. Fick fly från Tyskland efter blivit anklagad att ha skjutit en nazist. Flydde till Norge där han organiserade tyska flyktingar och förde opinion mot fascismen. Vid ockupationen av Norge flydde han över gränsen till Sverige med hjälp av järnvägsmannen August Spångberg (Socialdemokrat i Karlstad) där han skrev material till norska flyktingar och norska motståndsrörelsen. Drev tillsammans med syndikalisterna Olov Jansson och Einar Stråhle Svensk-Norsk-Pressbyrå. Skrev i Trots Allt! under pseudonym. Gömde och hjälpte tyska flyktingar i Sverige. Är idag tysk motståndshjälte under kriget. Blev utrikesminister sedemera förbundskansler i Västtyskland 1966-1974 och en politisk och socialdemokratisk gigant under 1900-talet.


sigurd

Sigurd Curman
Riksarkivarie. Initiativtagare och ordförande i Nordens Frihet 1939-1944. Var samfundets motor under hela kriget, fick lämna ifrån sig ordförandeklubban på grund av sjukdom, till övriga styrelsens förtret. Engagerade sig särskilt för Finlands frihet och för Baltikums frihet och höll en tydlig linje mot alla former av sympatier för nazismen och Tyskland 1940 när de invaderade Norge och Danmark. Hjälpte frivilliga soldater med praktiska bestyr för att delta i Vinterkriget mot Sovjetunionens invasion genom sin post i Finlandskommittén.


4203c7ac-f711-4ee8-afe2-2dff2e5058b4

Bo Enander
Chefsredaktör och journalist för antinazistiska tidningen NU där också Åke Thulstrup arbetade. Stod nära den inre kretsen i Nordens Frihet under hela kriget.  Expert på utrikesfrågor, bland annat på Ekot (Bilden). Blev efter kriget och till sin död chefsredaktör på nystartade Expressen. Medlem i Tisdagsklubben.


37915956_10156385779824774_1465336622559002624_n

Johan Walfrid Enocksson
“Den enögda vargjägaren i vilhelminafjällen”. Ökänd jägarprofil i Västerbottensfjällen med sin bas kring marsfjället, särskilt intresserad av vargjakt. Under kriget agerade han som gränsvakt mellan Sverige och Norge och tack vare sina goda kontakter hjälpte han norska flyktingar och norska motståndsrörelsen genom hela kriget. Han härbärgade bland annat sabotagegruppen “Coton” från Kompani Linge tillsammans med andra jägare i norrlandsfjällen likväl som andra jägare i området gömde och hjälpte b.la. jugoslaviska krigsfångar.  Norska Motståndsrörelsen såg Enocksson redan i början av kriget som en stark resurs för bland annat mat, medicin och annat. Som jägare hade han alltid rört sig fritt över gränsen och var traktens expert på att undvika t.ex. tyska styrkor, och han hade goda vänner i Norge och kallas av norska motståndsrörelsen bland annat för “vår kjaere venn Enocksson” i redogörelser efter kriget. Det råder ingen tvekan om att han uppbar förtroende även på norsk sida före kriget.  I kretsen kring Enocksson och andra jägare och vänner i området så fick flera medaljer efter kriget, bland annat Hilding Eriksson i Lövberg och Petrus Holmgren i Vardofjäll. Det är oklart om Enocksson själv mottog någon medalj men långt efter kriget fick hans stuga besök ibland av högt uppsatta norska militärer. Veteraner från motståndsrörelsen. Det är också allmänt känt att stödet för norska motståndsrörelsen var stort i väster- och norrbottensfjällen där Enocksson i denna redogörelse för representera skrået av jägare som aktivt stödde motståndsrörelsen.

Ett rykte som Enocksson aldrig bekräftade själv är att tysk militär tröttnade på Enockssons stöd till motståndsrörelsen och flyktingarna och begav sig över gränsen till svensk sida för att ta livet av honom. Då han var ute på jakt så nöjde sig patrullen med att ta hans särskilt fina gevär istället. Han ska ha fått tillbaka det. Enocksson förblev mycket tystlåten om sina egna insatser, men förekommer i olika militära redogörelser från norska motståndsrörelsen. På bilden ovan skjuter Enocksson en Colt 45 tillsammans med norska motståndsmän i västerbottensfjällen.  Enockssons politiska åsikter är okända förutom att han visade sympatier för Finland när landet blev invaderad, och bevisligen, en stor sympati för naziregimens krigsfångar och kampen för ett fritt Norge.

En kurios sak i sammanhanget är att på svensk mark, vid Daningen på fjället ska det finnas ett stort hakkors i sten som skall ha visat för tyskt flyg vars sabotagegrupper från Sverige kan ta sig över till norska sidan. Enocksson uppger också att han träffat på svenskar som tagit sig över västerbottensfjällen för att delta på norsk sida mot den tyska invasionen. En annan kurios sak i sammanhanget är att många av de norrmän Enocksson samarbetade med var veteraner från spanska inbördeskriget.
37863165_10156385814479774_1655755960427216896_n14 st norska kommandosoldater från Kompani Linge vilar ut i Enockssons stuga i Sverige


37131785_10156357686854774_7010197143235330048_n
Gillis Hammar
Rektor och folkbildare. Ordförande för Förbundet Kämpande Demokrati i Stockholm fram tills 1967. Brann särskilt för flyktingars situation och välkomnade flyende judar hem tills hans folkhögskola under kriget. En tredjedel av föredragen FKD genomförde var av Hammar. Lämnade 1944 Socialdemokraterna för att bli ordförande för det mer direktdemokratiska partiet Radikala Landsföreningen, som dock ej kom in i riksdagen. En av ABFs stora förgrundsgestalter. Medlem i Tisdagsklubben.


12939_7_018_00000738_2
Gurli Hertzmann-Ericsson
Författarinna. Aktiv inom kvinno- och fredsrörelsen, bland annat för rösträtten. Aktiv inom författarföreningen. Återkommande styrelsemedlem i Förbundet Kämpande Demokrati och Trots Allt! Frisinnad liberal.


2768_631_imagelarge
Fingal Fallgren
Journalist. Medlem i Syndikalistiska ungdomsförbundet och syndikalisterna. Medarbetare på tidningarna Arbetaren, Storm, Trots Allt! och i synnerhet på Nordens Frihet där han tillhörde den s.k. “kretsen”, den inre kärnan, och var anställd ombudsman tillsammans med Olov Jansson. Blev anställd på Bonniers efter kriget där han blev en fadersfigur för en ny generation journalister.


507521_885208015udwu289l85a7z_C_327x427
Israel Holmgren
Liberal riksdagsman. Har bakgrunden i tidiga arbetarrörelsen. Nykterhetsman och tydlig profil för kvinnlig rösträtt. Gör gemensam sak med då kommunistiske Ture Nerman redan 1933 att försöka erbjuda judiska flyktingar asyl i Sverige (högern röstar ned detta). Protesterar även 1933 mot att svenska medborgare sparkas från sina jobb i Tyskland Är sedan aktiv i Kulturfront, Antifascistisk Samling och Förbundet Kämpande Demokrati samt i tidningen Trots Allt! och en av dess mest aktiva agitatorer och aktivister. Anklagar svenska nazister för att ha förbereda statskupp 1940, vilket han åtalas för. Döms till fängelse 1942 för sin bok “Nazisthelvetet” som ansågs bryta neutraliteten, benådas till sist efter antinazistiska påtryckningar och släpper exakt samma bok med titeln “Nazistparadiset” utan påföljd. Förföljs av Säkerhetspolisen tills han är 75 år gammal. Får efter kriget medaljer av bland annat Norge och Storbritannien för sina insatser, men ingen från svenska staten.


14017_7_019_00000673_2
Zeth Höglund
Per Albin Hanssons ständige konkurrent om makten i det socialdemokratiska partiet och dess ungdomsförbund. Riksdagsman 1915-1917 och 1929-1940. Borgarråd i Stockholm 1940-1950. Redaktör för Social-Demokraten 1936-1940. En av de vänstersocialister som lämnade SAP men återkom 1926. Under andra världskriget arbetade han aktivt mot nazism och stalinism och ifrågasatte samlingsregeringen och partiledningen utifrån den maktposition han hade inom SAP som veteran. I synnerhet angrep han Per Albin Hansson på frågan om permitenttrafiken. Generellt sett som ledaren för “vänsterfalangen” inom socialdemokraterna som utgjorde en stor del av antifascistiska motståndet. Skrev för Trots Allt! och erbjöd även ekonomiskt och annat stöd så länge han var redaktör för Social-Demokraten. I likhet med många andra från hans generation även en författare.


2768_295_imagelarge
Olov Jansson
Deltog som frivillig i spanska inbördeskriget och i Finland mot sovjetunionens invasion. Aktiv syndikalist i SAC:s centralkommitté och agitator för Spaniens frihet. En av de som deltog i diskussionerna för att starta Förbundet Kämpande Demokrati vid Antifascistisk Samlings nedläggning. Startade tillsammans med Willy Brandt och Einar Stråhle Svensk-Norsk Pressbyrå för att ge stöd till norska motståndsrörelsen.  Var under ett år anställd ombudsman på Nordens Frihets expedition. Efter kriget blev han aktiv i A-pressen och bland annat chefredaktör.


Jensen-albert
Albert Jensen
En av svensk syndikalism frontfigurer och agitatorer. Gift med Elise Ottensen Jensen 1915-1945. Var under kriget bland annat chefredaktör tidvis för Arbetaren, som likt Trots Allt! försöktes förbjudas bort och beslagtogs av svenska staten. Deltog som föreläsare på Förbundet Kämpande Demokratis möten och skrev i Trots Allt!


Eyvind
Eyvind Johnson
En av de största bland svenska arbetarförfattare. Deltog aktivt i protestskrivelser och upprop för att formera antifascistiska organisationer. Redan 1935 skriver han i antifascistiska “Mänsklighet” och han kom också att engagera sig mycket aktivt i solidaritet med Spaniens folk där han bland annat tog initativ till skriften “Till Madrid!”.  Medlem i både Kulturfront och Antifascistisk Samling.  Skrev i Trots Allt! och höll även föredrag för förbundet Kämpande Demokrati. Var också redaktör för tidskriften “Håndslag” där b.la. Willy Brandt deltog. Skrev även för Nordens Frihet där han var en prominent figur och satt i deras redaktionskommitté. Skrev vidare om fascismen bland annat i bokserien Krilon och Nattövning (1938). Var även medlem i Svensk-Norska föreningen med mera.

Blev ledamot i Svenska Akademin 1957 och fick sedan Nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med en annan antifascistisk författare i samma gebit, Harry Martinsson. Andra kända författare är Karin Boye och Vilhelm Moberg som finns i samma kretsar.



Karl
Emil Gösta Johansson  (”Internationelle kalle”) växte upp i Norrköping under mycket fattiga förhållanden och blev i tidig ålder Socialdemokrat inom partiets vänsterfalang, inspirerad bland annat av de många agitatorer han lyssnade på som barn som besökte staden.  Under nazismens framväxt i Norrköping på 30-talet deltog han och flera andra ”ungdomsklubbister” i aktioner mot det lokala nazistpartiet, något som lokala socialdemokraterna reagerade mot, utan effekt. Vid spanska inbördeskrigets utbrott anmälde han sig som frivillig till Internationella Brigaderna, som en av få socialdemokrater, men var sjuk stora delar av sin vistelse, tilll hans egna besvikelse.

När brigaden hemkallades reste också Kalle hem till Norrköping igen. Där aktiverade han sig i ABF och i Förbundet Kämpande Demokratis lokalavdelning och fortsatte sitt antifascistiska arbete, bland annat genom föreläsningar som sätter honom i kontakt med brittiska arbetarrörelsen, detta intresse i ABF skulle han behålla hela livet, även om han spenderar tiden efter spanska inbördeskriget som verkmästare vid en skofabrik.

Efter invasionen av Norge och Danmark ökar aktiviteterna och  Amelies Posses nätverk kring Tisdagsklubben tar kontakt med Johansson genom Svensk-Norsk Pressbyrås ombudsmän Einar Stråhle och Olov Jansson, både som också är anknutna till Nordens Frihet – men även tillhör Syndikalisterna.  Genom kontakter i arbetarrörelsen, ABF och antifascister – även från lokala borgerliga krafter i Norrköping han politiskt hela sitt liv haft som motståndare –  har han god renomé som någon man kan lita på. Att han ej var kommunist, inte ens enligt säkerhetstjänsten, stärkte antagligen förtroendet – och således påbörjades en mer professionell organisation byggas upp i Norrköping med Johansson ansvarig ledare.

Tack vare en oförsiktig norsk flyktings beteende hamnar Johansson i säkerhetstjänstens intresse och 1943 grips Johansson efter efterspaning på ett hotell i Stockholm med bland annat radiosändare från brittiska legationen. Kalle Johansson erkänner och säkerhetstjänsten är enig i att han träffat Peter Tennant, SOEs chef i Skandinavien, som överräckt väskan till Johansson. Väskan innehåller förutom radioutrustning, koder och propaganda från Storbritannien. Han döms därför till tre månaders fängelse för spioneri tillsammans med arbetskamrater han involverat i arbetet. Det blir säkerhetstjänstens största räd mot den s.k. ”A-linjen” och leder till ett 20 tal gripanden i Mellansverige.

I ”Internationelle Kalles” memoarer framgår att förutom att hjälpa flyktingar och bojkotta affärer som drevs av nazister i Norrköping var han utsedd ledare över en, och enda riktigt kända, enheterna i Tisdagsklubbens s.k. ”A-linje”. Där framkommer också att tanken var att träna Norrköpings A-linje till kommandosoldater i Storbritannien och att en annan del av organisationen medverkat i sabotage mot svensk krigsmakt. Det framkommer också att s.k. ”dödslistor” upprättats över Norrköpings nazister vid en eventuell tysk invasion och att Johansson gömt vapen i sin lägenhet för en sådan händelse. Johansson nekade hela tiden att han skulle tjänat främmande makt, i detta fall britterna, utan att han förberett sig för att slåss för Sveriges frihet från tysk ockupation.

I Norrköping blev han efter avslöjandet en tid arbetslös, men blev med tiden chef inom den kooperativa skotillverkningen. Redan före kriget hade han också viss kontakt med inrikesminister Gustav Möller i den frågan.

Efter kriget blev ”Internationelle Kalle” en av ABFs mest anlitande ombudsmän samt kommunpolitiker i Norrköping för Socialdemokraterna och han hjälpte också till att bygga folkhögskolor i Sverige samt arbetade som lärare och studiecirkelledare men han skulle att allt mer engagera sig i de internationella frågorna och deltog bland annat i kooperativa projekt i Afrika, Israel och Asien där han knöt starka band mellan den svenska och internationella arbetarrörelsen. Projekt som kan sägas la grunden för Sveriges internationellt goda rykte för arbetarrörelsens värderingar.  Han skulle tillbringa mer tid utomlands än hemma i Sverige med åren och blev med tiden en av Sveriges mest kända representanter i FN skrapan i New York där han bland annat guidade svenska besökare och arrangerade internationella möten.


2768_1200_imagelarge
Ragnar Johansson
Syndikalist och förlagschef på Federativs som bland annat gav ut antifascistisk litteratur. Federativs tryckte och gav subventionerade lån till Trots Allt! det första verksamhetsåret. Återkommande styrelsemedlem i Förbundet Kämpande Demokrati och Trots Allt! Aktiv i IWW under hans tidigare år i USA. Dömdes 1940 till tre månaders fängelse för skriften “Komplotten bakom Stalin-Hitler-pakten” där han går hårt åt kommunister och nazister. 


Yngve_Larsson_av_Jan_de_Meyere
Yngve Larsson
Liberal riksdagsman (f.d. socialdemokrat), borgarråd, professor, kommunalpolitiker m.m. En av de som engagerade sig mest för flyktingarnas situation. Ordförande i Stockholms kristidsnämnd under krigsåren och känd antinazist. Engagerade sig särskilt i Norges frihet, bland annat som styrelseledamot i Svensk-Norska föreningen och var för en svensk frivilligbataljon för att befria Norge. Ledamot i samfundet Nordens Frihets styrelse under hela kriget. Fick medalj av norske konungen efter kriget för sina insatser för norska flyktingar. Hade en fortsatt politisk karriär till 1977. En av svensk liberalisms absolut starkaste “ultrastjärnor”. Idag tämligen bortglömd.


10605_7_023_00000498_2
Charles Lindley
Carl Gustaf (Charles) Lindley var en pionjär inom svensk fackföreningsrörelse och grundade svenska transportarbetarförbundet och var med och grunda dess international, ITF. Facket kom han i kontakt med när han var ute på sjön, en särskilt radikal del av svensk fackföreningsrörelse. 1907-1937 satt han i Riksdagen för Socialdemokraterna, dess mest radikala epok. Han var en av svensk arbetarrörelse största karaktärer och står bland annat staty i Göteborg. Under kriget gick han emot partilinjen och tog avstånd från neutralitetspolitiken och partiledningen. I grunden var han sjöman vilket anses varit anledningen då dessa i stort engagerade sig antifascistiskt under kriget, i synnerhet bland de svenska frivilliga i Spanien var sjömän en stort inslag. Charles Lindley stödde Antifascistisk Samling och blev även medlem och aktiv i Förbundet Kämpande Demokrati där han också höll föredrag, bland annat om kommunismens faror och falska internationalism.

På hans byst i Göteborg står följande:
“Sjöman, agitator, arbetarledare”


10788_7_023_00000776_0
Einar “Texas” Ljungberg
En av socialdemokratins största agitatorer från pionjäråren. Sägs ha skapat över 100 socialdemokratiska klubbar och var en av de mest kontroversiella agitatorerna i sin ungdom. Var en av vänstersocialisterna som återvände till SAP efter Stalin tagit makten i Sovjetunionen. Ägnade verksamheten på äldre dagar mycket till kulturfrågor och nykterhet. Var en av initativtagarna till Folkfronten och sedan medlem i Antifascistisk Samling där han försökte, förgäves, förankra dessa strategier hos SAPs partiledning där han var välkänd.


1bf55afa-2528-4f08-9361-60b9c00f8f3a

Allan Mann
Mann fick sin ideologiska skolning i SSU. Redan som 18 åring ryckte han in på finska sidan i Vinterkriget, där han bland annat lärde känna många norska frivilliga. Allan var bara hemma två dagar efter kriget innan Nazityskland ockuperade Norge. Som frivillig anslöt han sig till sina norska kamrater och stred i Norge först för att försvara retirerande norsk trupp i bland annat Röros. Sedan tog han sig, med civila kläder för att undvika arrestering, sig igenom Sverige och över Finland till Nordnorge för att slåss i Narvik mot tyskarna, och var med när Narvik återtogs. Vid ett uppdrag längs med malmbanan till Kiruna sårades Mann av granatsplitter men han lyckades ändå rädda en kamrat från franska främlingslegionen över fjället till svensk sida. När svenska gränsvakter hittade Allan var han medvetslös. För denna bragd fick han medalj från franska regeringen efter kriget. När han återhämtat sig blev han verksam som kurir i Värmland för norska motståndsrörelsens räkning och skall ha utfört 52 uppdrag över svensk-norska gränsen.  Efter detta tog han sig till Storbritannien där han gick med i för eftervärlden välkända norska kommandoenheten Kompani Linge. Bland annat skall Allan deltagit i räden mot Dieppe i Augusti 1942. 1944 flygs Mann till Luleå där han samverkar tillsammans med utbildad norsk polis i att överta norra Norge från retirerande tyska armén.

Efter kriget stannar Allan Mann kvar i den norska armén där han till sist blir kapten. 1951 återvänder Mann till Sverige, där han kom att bli instruktör på Krigsskolan Karlberg, han kom också att utbilda flera generationer poliser i självförsvar på skolan i Solna. Han tar också initiativ till det minnesmärke som finns i Oslo över de 96 svenskar som stupade i Norsk tjänst. Han deltar även i fredsbevarande insatserna på Cypern.  1966 blir han som 45-åring attackdykare. 1985 tar han till sist pension från Karlberg, antagligen den mest dekorerade och krigsvane svensken i modern tid.

Allan Mann är en av Sveriges största krigshjältar och även bland de mest dekorerade. Han tillhör också en av få som uppnått kaptens rang i både Sverige och Norge, utan att göra lumpen. Under sin tid som kurir, 1941, kallades han nämligen in för svensk krigstjänst men bedömdes som oduglig! Antagligen för att han led av sviterna av att ha släpat en fransk främlingslegionär över ett fjällmassiv till Sverige. I övrigt var Allan ytterst tystlåten om sin verksamhet och då i synnerhet de operationer Kompani Linge genomförde, som innefattade bland annat attacken mot tungvattenfabriken i Rjukan-Vemork. Det man dock vet är att han var personlig vän med flera av de stora norska frihetshjältarna, som Max Manus.


37234966_10156358201494774_1270959442262753280_n
Emil Malmborg
Facklig aktivist och ordförande i Typografiska föreningen. Senare facklig ombudsman. Flera styrelseposter i Trots Allt! och Förbundet Kämpande demokrati. Var ordförande för andelsföreningen och “den som höll ihop” skaran av socialdemokrater, syndikalister och borgerliga liberaler. Blev riksdagsman efter kriget för Socialdemokraterna. Hade sin bakgrund i Ungsocialisterna och Syndikalisterna.


1200px-Vilhelm_Moberg_1967

Vilhelm Moberg
En av Sveriges mest populära och sålda författare genom tiderna. Var i sin ungdom vänsterradikal och pacifist men blev på 30-talet motståndare till nazismen, fascismen och kommunismen. Skrev flera antinazistiska reportage, bland annat i GHST, och även böcker på temat. Den kändaste är “Rid I Natt!” som var, dolt genom symbolik, en direkt kritik mot nazistiska ockupationen i våra grannländer och en uppmaning till uppror. Den blev också en försäljningssuccé, och såldes även i ockuperade Danmark. Var medlem i Tisdagsklubben. Umgicks med flera i de antinazistiska nätverken.


Mehr

Hjalmar Mehr
Uppväxt i ett ryskt-judiskt hem med föräldrar aktiva mot ryska tsarregimen så går Mehr med i SSU i tidig ålder och kom att varit aktiv i SAPs vänsterflygel hela sitt liv, och Zäta Höglunds närmsta medarbetare.  Dock är han känd mest för eftervärlden som ledande politikern som stod i fokuset för 68-vänsterns vrede i almstriden. Hjalmar Mehr var dock en aktiv antifascist i hela sin ungdom. Bland annat åkte han till spanska inbördeskriget tillsammans med Georg Branting och var sekreterare i Svenska Hjälpkommittéerna För Spanien och samordnade den största solidaritetsrörelsen i svensk historia.

Som direkt personligt hotad av svenska nazister som “Marxistjuden Mehr” tog han tillsammans med fem andra socialdemokrater initiativ 1939 till att förbereda SSU för en nazistisk ockupation och uppmanade till bildandet av en skytteförening som tränade inför en kommande strid mellan demokrater och fascister – Stockholms Arbetares Skyttekommittée – som med största sannolikhet var de som organiserade skyttebanan i LO borgens källare (där också tyska socialdemokratins arkiv och historia gömdes undan i ett hemligt rum). Samtidigt skickades också ut order från SSU att förbereda medlemmar för att köpa in material för att “klara av att klara sig i skogen en längre tid”. Efter ett tag upphörde dock dessa uppmaningar.  Skytteföreningen är en av svensk arbetarrörelses mest okända organisationer. Mehr fortsatte sitt antifascistiska engagemang bland annat i styrelsen för Trots Allt!

Flygbladet, som man kan kalla “mobiliseringsflygbladet” för bildandet av Stockholms Arbetares Skyttekommittée har ingressen:

“Var man skall vara skjutkunnig! Friheten skall och måste värnas genom varje medborgares personliga insats”

Mehr var också invigningstalare till La Mano monumentet i Stockholm 1977.


Nerman-trots-allt
Ture Nerman
Journalist, poet och riksdagsman. För eftervärlden möjligen den mest kände antifascisten tillsammans med Torgny Segerstedt. En av vänstersocialisterna och socialdemokratiska veteranerna som blir kommunister men som återvänder till SAP, dock sent, 1936. Var vid den tidpunkten riksdagsman för Socialistiska Partiet och skulle sedan bli för Socialdemokraterna, till 1953. Engagerade sig före kriget för Spaniens sak och för judiska flyktingar tillsammans med bland annat liberalen Holmgren. Initiativtagare till Kulturfront, sedermera Antifascistisk Samling och slutligen Förbundet Kämpande Demokrati. Chefredaktör för Trots Allt! genom hela kriget. Fängslades tre månader 1939 för att ha kritiserat Hitler. Lyckades bli vald till riksdagsman i SAP trots häftig intern kritik och “bannbula” för sin bok “1940 års män” där han synliggör nazistsympatisörer i SAP. Åtalades även 1940 för att ha blottlagt nazistsympatier inom svensk militär, men frikändes.

Frontfigur för Förbundet Kämpande Demokrati. Befinner sig i händelsernas centrum i den antifascistiska motståndsrörelsen och ingår likväl i Tisdagsklubben och med korrespondens och kommunikation med både Nordens Frihet, Arbetaren och Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, som likt Trots Allt!, beslagtogs av svenska staten.  Blev kontaktad av brittiska M16 under kriget för att verkställa sabotage mot järnmalmsexporten till Tyskland, avböjde dock och rapporterade detta till myndigheterna. Möjligen för att inte riskera ytterligare nedslag mot den svenska antifascistiska rörelsen. Hyllades av Norska motståndsrörelsen efter kriget.


Torsten_Nilsson

Torsten Nilsson
SSUs ordförande 1934-1940, blev partisekreterare 1940. Organiserade till stor del SSUs antifascistiska verksamhet under mellankrigsåren om ofta innefattade fysiska störningsmoment. Åkte personligen runt på nazistmöten för att störa och häckla motståndarna, blev känd bland svenska nazister för sin rappa tunga som ofta fick med sig även deras egna anhängare att skratta ut deras företrädare. Deltog även i s.k. “nattpatruller” och annan verksamhet. Avslutade sin karriär som social- och utrikesminister för Socialdemokraterna.


farfar1

Knut Peterson 
Torgny Segerstedts högra hand. Andreredaktör på Göteborgs Handels Och Sjöfartstidning men även riksdagsman för Folkpartiet. Satt även i Styrelsen för Nordens Frihet stora delar av kriget, i vars tidning han också skrev artiklar. Särskilt aktiv för svensk pressfrihet under kriget, och gav också ut en bok under kriget “Pressen och Tryckfriheten” på temat. Ordförande för publicistklubben 1942-1944. Arbetade efter kriget som chefsredaktör på GHST, med Harald Wigforss som andreredaktör. Medlem i Tisdagsklubben.


7356_7_029_00000472_0
Amelie Posse
Författare och konstnär, tillika dotter till en Greve, och Grevinna. Grundare och initativtagare till Tisdagsklubben som hade som mål att vara en enande kraft, en motståndsrörelse, om Sverige skulle ockuperas av tyskarna. Före kriget var hon radikalpacifist och bland annat initiativtagare till “Kvinnors vapenlösa uppror mot kriget” som organiserade 20 000 kvinnor i att strejka mot att använda skyddsrum 1935. Hon lämnade pacifismen när tyskarna ville understödja hennes pacifism med pengar, efter det var hon övertygad om att bara vapen kunde lösa problemet. Detta förstärktes betydligt när hon som boende i Tjeckoslovakien fick direkt kontakt med det nazistiska styret. Hon engagerar sig i synnerhet för flyktingar men stödjer även tjeckiska motståndsrörelsen. Efter hamnat på Gestapos dödslistor tvingades hon fly till Sverige i början av 1939 där hon fortsatte stödja flyktingar, hela kriget igenom.  Tisdagsklubbens verksamhet var hemlig och dess medlemmar förföljdes av svenska säkerhetspolisen. Trots det växte verksamheten och det bildades bland annat filialer i Göteborg och resten av landet. Tisdagsklubben hade representanter från arbetarrörelsen men var överlag en borgerlig organisation. Av säkerhetsskäl släpptes inte judar in i organisationen då man antog att svensk säkerhetspolis redan följde judars rörelser. Talade band annat på Förbundet Kämpande Demokratis möten och i synnerhet avseende Norge och svensk repression mot antifascister. Inom Tisdagsklubben träffades bland annat representanter från Förbundet Kämpande Demokrati (mer arbetarrörelse) med Nordens Frihet (mer borgerliga) för att samordna sin verksamhet.  Gömde flyktingar kontinuerligt under kriget. Amelie Posse innehar fortfarande rekordet i antalet förhör hos SÄPO, nämligen 22 st under fyra år.

En särkilt insats skall också ges till hennes son Slavo Posse som medverkade 1939 i att förse svenska antinazister med god information genom att ta sig in i en nazistisk föreningslokal flera gånger, regeringen vägrade ta emot informationen, varav detta tillföll det svenska antinazistiska nätverket och blev känt som fallet Brun Marin. 1940 samverkade han mer eller mindre med brittiska delegationen i Stockholm och fick värja sitt liv mot vad han själv sa var en tysk lönnmördare (denna sattes dock i vattnet vid norr Mälarstrand efter ett handgemäng med Slavo).  Med hjälp av brittiska vännen Peter Tennant kunde dock Slavo efter att ha levt en tid underjorden, skyddad av “handfasta män” i Sverige i det antinazistiska nätverket, ta sig till Storbritannien där han blev stridsflygare bland andra tjeckiska frivilliga 1941.

37206603_10156358117299774_6442184883660914688_n.jpgTisdagsklubbens sista möte 8 April 1945
På bilden syns representanter från Nordens Frihet och Förbundet Kämpande Demokrati


Gosta_rehn

Gösta Rehn
Gösta ägnade sin ungdom åt att bland annat vara viceordförande för tidskriften Clarté, som vid tiden var socialdemokratisk.

När finska vinerkriget bröt ut så deltog han som frivillig.

Väl hemma i Sverige igen pekas han ut att tillhöra innersta kärnan i “Grupp Conny” och i SÄPOs arkiv pekas Rehn ut som logistikansvarig för bland annat undangömmandet och insamlandet av vapen som de norgefrivilliga återvände med, enligt uppgift skall Conny Andersson gömt dessa hos medlemmar i Socialdemokratiska Ungdomsförbundet.

Vapnen var ämnade till att brukas i första hand för en kommande befrielse av Norge, men även att användas mot svenska nazister och i sabotageverksamhet i Sverige. Ansvarig för gruppens beväpning är med största sannolikhet Gösta Rehn, och det finns ett flertal källor på att ett antal attentat också utfördes mot enskilda nazister i Sverige av gruppen. Även om detta ej kan styrkas då rapportörerna av dessa uppgifter utgör för dåligt underlag.
43828814_920885788103115_6163671858131501056_n

Gösta Rehn pekas återkommande ut som “nummer två” i “Grupp Conny” och medlem i den innersta kretsen enligt säpouppgifterna. Och omtalas i allmänhet om den som ansvarar över logistik och administration i enheten. Vid gripandet av Conny Andersson så förekommer även Gösta Rehn i förundersökningsmaterialet där han skall ha överlämnat ett register till Conny “med norgegrabbarna” – möjligen för att ha kollat igenom om det fanns politiskt eller på annat sätt tvivelaktiga figurer i den organisation som byggdes upp inför sabotage, kurir och spaningsverksamhet.  1943 blir Rehn anställd vid LO på heltid, ett kontor som används av Grupp Conny för att forsla material.

Rehn förblev Socialdemokrat hela sitt liv och vid sin död 1996 så var han en av Sveriges, möjligen världens, mest kända nationalekonomer. Tillsammans med Rudolf Meidner så tar Gösta Rehn fram den s.k. “Rehn-Meidner” modellen för full sysselsättning. Rehn är även med och tar fram den solidariska lönepolitiken. Han kan därför anses tillsammans med Meidner vara upphovsmannen till “Den svenska modellen” och välfärdssveriges ekonomiska grundfundament.

Förutom arbete på bland annat finansdepartementet hinner också Gösta Rehn vara chef inom arbetsfrågorna på OECD och var vid sin död hedersdoktor på Handelshögskolan.


preview

J.A. Selander
Chefsredaktör för Eskilstuna-Kuriren. Medlem i Tisdagsklubben och Nordens Frihet. Åtalades 1939 för att ha kritiserat Hitler och Stalin, men åtalet ogillades till sist. Händelsen föranledde en stor debatt både i pressen och publicistklubben. Tog initiativet 1942 att få 17 tidningar att skriva om den tortyr som skedde i Norge av tyskarna vilket resulterade i att staten och säkerhetstjänsten beslagtog nästan allihopa – kopior spreds ändå av Trots Allt! på gator och torg. Uppgifterna hade han fått från norska motståndsrörelsen som fick tidningen smugglad till sig. Stod på tredje plats på Gestapos dödslista, efter Segerstedt och Nerman.


37221212_10156357897634774_468633665602060288_n
Karin Schultz
Skådespelare,  journalist, radiokritiker och rabulist. En förkämpe för radioteater. Ordförande för Kämpande Demokrati 1940-1944. Socialdemokrat. Kvinnokämpe. Aktiv i ABF. Nykterist. Kontinuerligt förföljd av både nazister och svensk säkerhetstjänst. Flera gånger indragen på polisförhör. Kritiker till samlingsregeringen och aktiv i diskussionerna kring radikala landsföreningen. Sa upp sig från jobbet efter att en chef med nazistsympatier tillträtt 1943 och gjorde sedan radio för Dagens Nyheter till 1957. Under kriget fick hon böta 20 kr för “förargelseväckande beteende” efter att ha hamnat i bråk med en nazistisk flygbladsutdelare. I Sverige förblev hon en “bråkmakerska” med rykten om sig att vara lesbisk (dog ogift skriven tillsammans med en väninna). I Norge tilldelades hon den högsta medaljen för utländsk militär och civil personal för sina insatser under kriget, frihetskorset. Medlem i Tisdagsklubben.


sx815079_2
Torgny Segerstedt
Publicist och religionskritiker kom att namnge, genom Karl Gehards försorg, svenska antifascistiska rörelsen som “Segerstedteriet”. Chefredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Redan 1933 så är GHST ute och i mycket starka ordalag fördömer nazistregimen och kom också att hålla den linjen konsekvent genom hela kriget. Politiskt relativt okontroversiell så fick också GHSTs ställningstagande en relativt stor spridning i samhället även om Segerstedt kom i konflikt med offentliga Sveriges neutralitetslinje under krigets gång. GHST är också tydlig i att ta avstånd från att Sverige deltar i OS i Berlin 1936 och med en särskilt uppkäftig ton ber de också Hermann Göring att kortfattat, dra åt helvete, när Tyskland kontinuerligt klagar över tidningens ställningstaganden. Mellan 1935 och 1945 var tidningen helt förbjuden i Tyskland. En av få tidningar som släppte igenom antinazistiska författare och skribenter de första åren, t.ex. Vilhelm Moberg. Det råder ingen tvekan om att Segerstedts verksamhet gav luft, mod och utrymme för flera andra aktörer att kritisera samlingsregeringen och nazityskland.

Åtta nummer av GHST skulle under kriget beslagtas av svenska staten. Torgny Segerstedt skulle flera gånger uppmanas av samlingsregeringen att lägga ned sin “tyskfientliga” verksamhet, och han kallades även upp kungen för att förmanas sluta provocera Tyskland. Utan effekt. Flera av Torgny Segerstedts texter lästes upp i brittisk radio under kriget och i Norge räknades han som folkhjälte. Torgny Segerstedt dog en månad före andra världskrigets slut. Brevledes höll han kontakt med flera av de andra antinazisterna kring Trots Allt!, Nordens Frihet och Tisdagsklubben.

Det finns flera monument, gator m.m. uppkallade efter Torgny Segerstedt. Efter kriget vallfärdade framförallt norrmän till hans grav.


250px-August_Spångberg

August Spångberg
Järnvägsman och riksdagsman för Sveriges kommunistiska parti (1922-1933), sedan Socialistiska Partiet (1934-1937) för att bli Socialdemokrat 1938. Som socialdemokrat satt han i riksdagen till 1964.
Aktiv i Värmland under kriget med att hjälpa flyktingar och att stödja norska motståndsrörelsen. Hjälpte bland annat Willy Brandt att komma till Sverige. Reste tillsammans med Ture Nerman ned till Spanska Inbördeskriget och blev därefter aktiv antifascist. På 60-talet förtjänade han bland annat ett fredspris. Idag finns en park i Charlottenberg uppkallad efter honom.

Det är värt att notera att den omdiskuterade “Krylbosmällen” 1941 när ett tyskt tåg med ammunition på väg till Finland sprängdes på Krylbo tågstation. Detta tåg stannade i Charlottenberg för underhåll. Den brittiska dalslänningen Malcom Munthe, aktiv i brittiska specialstyrkorna som officer, har tagit på sig bomben.  Dagen efter bomben utvisas Munthe från Sverige. De flesta är eniga att om det var ett attentat så smugglades bomben ombord i Charlottenberg, där Spångberg också var aktiv, och anställd på SJ.


6951af52-d5af-494e-99cf-d10c90c59a19_033_00000666_0_small

Gustaf Stridsberg
Journalist och författare. Initiativtagare till Tisdagsklubben tillsammans med Posse och utgör med tillskott av Anders Örne “Trojkan” som kom att leda Tisdagsklubben under kriget. Anställd på Svenska Dagbladet där han generellt anses lyckats få tidningen hålla en antinazistisk linje genom kriget, med hjälp av sin vän Otto Järte tillika politisk redaktör. Central gestalt för tidningens historia i övrigt. Avlider 1943.


5fbf5135-0f88-44c0-b740-34db9c8a32cd_033_00000774_0

Fredrik Ström
Socialdemokratisk riksdagspolitiker och “vänstersocialist”. Deltog från början i närheten av Ture Nerman för uppstarten av flera av de antifascistiska organisationerna, även med ekonomiskt stöd. En veteran inom den socialdemokratiska rörelsen. Senare i livet skulle han uppbära otaliga styrelseuppdrag och vara en av socialdemokratins starka maktspelare. Flitig föredragshållare för Förbundet Kämpande Demokrati och skribent i Trots Allt!


37243172_10156358181974774_6114382650233847808_n
Marika Stiernstedt

Marika Stiernstedt var dotter till en greve och författare. Hennes bakgrund till trots förblev hon socialist. Hon var en av de få, tillsammans med Hjalmar Branting, som fördömde Ottomanska Rikets folkmord på armenier 1917. Hon blev en medarbetare i Trots Allt! och föredragshållare på antifascistiska möten under kriget. Medlem i samfundet Nordens Frihet.


V7DBccf-MZz4NqM5Ffv546JFbK8
Einar Stråhle
Skogsarbetare, strejkledare, syndikalist och senare ombudsman i SAC. När SAC lade fram ett förslag att hålla sig “Neutral” i kriget opponerade han sig starkt emot detta, och fick rätt. Engagerade sig som journalist för Spaniens sak. Engagerade sig i Förbundet Kämpande Demokrati.  Startade tillsammans med Olov Jansson och Willy Brandt Svensk-Norsk Pressbyrå 1942. Blev bland annat gripen av SÄPO under kriget på grund av den hemliga kurirverksamheten till Norge och dess motståndsrörelse. Gömde tyska flyktingar från Hitlertyskland i sitt hem. Blev efter kriget engagerad i A pressen, och dess chef 1952. Einar slutade sina dagar som chefredaktör på Söderhamns kuriren 1958, där han var kvar till sin pensionering 1978. Engagerade sig mycket i Söderhamns föreningsliv som pensionär. 2000 flyttade han och hans fru till Stockholm. Einar Stråhle dog tre dagar efter sin 100 års dag.



Peter Tennant, här tittandes mot kameran, 1957 i Finland.
Helsingsfors Museum.

Sir Peter Tennant var officiellt pressattaché på den brittiska legationen i Sverige 1939-1945. Hans egentliga uppdrag var att underminera tysk propaganda, tyska påverkansoperationer och Sveriges neutralitetspolitik och från och med 1940 är han en av de första som anställs inom SOE (Special Operations Executive) med särskilt inriktning på underrättelsetjänst. Han var således en brittisk spion, särskilt inriktad på Sveriges inrikespolitik. Han var också engagerad i att ge ut den antinazistiska tidningen Nyheter Från Storbritannien som under stora delar av kriget förbjuds av svenska staten.

I hans memoarer “Vid Sidan av kriget” framkommer han som en central figur bland svenska antinazister. Han är personlig vän med bland annat Amelie Posse (Tisdagsklubben), Harald Wigforss (Nordens Frihet), Harry Söderman(Polischef över norska polistrupperna), Charles Lindley (Transports ordförande), Karl Gehard, Ture Nerman (Trots allt!/Förbundet Kämpande Demokrati), Jacob Wallenberg (kopplingar till tyska motståndsrörelsen) m.fl. Väldigt många av de som nämns på denna sida återkommer i Tennants direkta vänskapskrets och binder dem sålunda till brittiska underrättelsetjänsten. I hans hem passerade utöver det även många flyktingar och norska motståndsmän, bland annat en person som han aldrig tog namnet av, men som visade sig varit med i aktionen i Rjukan mot tungvattenfabriken efter kriget, och gömt sig hos honom.

I dessa memoarer framkommer också att brittiska legationen samarbetade framförallt med Tisdagsklubben i att träna, utrusta och bygga en “stay behind” rörelse om Tyskland skulle invadera. Intressant nog tilldelar han svenska antifascister som större tillgång rörande radioteknik än SOE.

I memoarerna framkommer också att Eyvind Johnson, “en personlig vän”, introducerat Tennant för sex st anarkosyndikalister som på brittiska legationens vägnar kartlade tyska och nazistiska verksamheter. Det framkommer med all tydlighet att detta var en kuriositet, och att majoriteten av hans faktiska verksamhet ej nämns – i uppdragets natur sparas knappast protokoll – men bland annat rekryterade Tennent dubbelagenter på Tyska legationen. Det är också noterbart att han dyker upp hos svenska underrättelsetjänsten att ha lämnat över en väska med radiomaterial till en “radikal socialdemokrat”.

Tennant är också på plats för konstitueringen av Tisdagsklubben, men hävdar att Posse bad honom lämna rummet när klubben formerades. Han deltog själv aldrig i några möten efter detta, enligt honom själv. Han har även starka kopplingar till Nordens Frihet och deltar aktivt i ABS-Klubben. Bland de som tackas särskilt är Harald Wigforss.

Peter Tennant ådrog sig i viss mån ilska på sig från svenska staten men höll sig på god fot med den svenska antinazistiska rörelsen. Han var dock ej inbladad i den s.k. “Rickmanaffären” och säger att han ej hade någon koll på vad andra avdelningen av SOE (Operationer) eller vad Secret Service hade för sig. Det gjorde honom på något bättre fot med svenska staten än hans vänner och kollegor som Henry Denham, Malcom Munthe och George Binney som ådrog sig svenska statens direkta ilska. Secret Service sägs dock varit tacksam över att Svenskarna under hela kriget trodde att Tennant ledde denna avdelning, när han i själva verket var mer inriktad på att påverka svenska samhället genom propaganda, flyktingstöd, radiohjälp, desinformation m.m. Den rent militära delen skötte andra avdelningar.

Genom sina kontakter med journalister, kulturskapare, politiker (Vid ett tillfälle hjälpe han en ung Tage Erlander åka till Storbritannien bland annat), mäktiga och rika människor, men också delar av svensk fackföreningsrörelse så försäkrades en länk mellan svenska antinazister och de allierade. Hans arbete på brittiska legationen förblir ett mysterium – förutom att han verkar träffat i princip dåtidens alla kända personligheter – men det är onekligen så att han var en mycket stor tillgång för i synnerhet de svenska antinazistiska journalisterna och offentliga personerna.


Lydia_Wahlstrom
Lydia Wahlström
Frontfigur för kvinnors rösträtt och ordförande och en av initiativtagarna till  Landsförsamlingen för kvinnans politiska rösträtt (1902, ordförande 1907-1911) Journalist och författare, senare även professor i historia. Svor redan i sin ungdom att aldrig vara undergiven någon. Lärare till bland annat Karin Boye. 1933 sammanfattar hon den svenska kvinnorörelsen i boken med samma namn. Politiskt sett låg hon till höger, var övertygad katolik och var också medlem i Fredrika Bremer förbundet. Hon utstod därför kritik från socialdemokratiska kvinnorättskämpar. Mindre känt är hon var medlem i Förbundet Kämpande Demokrati och en av dess mest anlitade föredragshållare. Hon var även medarbetare i Trots Allt! och författade även 1940 en antinazistisk bok “Livsrummet och dödszonen i nazismens världsåskådning”.


0626.5.png

Johannes Wickman
Publicist på under kriget politiskt tveksamma tidningen Dagens Nyheter där han utmanade neutralitetslinjen. Mycket närstående Nordens Frihet och umgicks även med “kretsen”. Censurerades av sin egen chefredaktör vid flera tillfällen.  Skrev flera artiklar i Nordens Frihet, där han särskilt angriper samlingsregeringen. Skall ha varit på en tysk “åtgärdslista” vid en eventuell kupp tillsammans med Segerstedt, Nerman, Selander, Bo Enander och Carl Adam Nycop. Medlem i Tisdagsklubben.


37188685_10156358018074774_7745634898819416064_n
Harald Wigforss
Konservativ och senare liberal journalist och redaktör. Medlem och i styrelsen för Nordens Frihet, och dess tidnings redaktör under hela kriget. Sålunda i samarbete med Ture Nerman och Torgny Segerstedt.  Deltog bland annat på Förbundet Kämpande Demokratis möten som agitator, i synnerhet rörande statens trakasserier. Kusinbarn till Ernst Wigforss, som tillhörde den antinazistiska oppositionen inom Socialdemokratin. Efter kriget skulle han bli chefsredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Medlem i Tisdagsklubben.


458px-Anders_Örne_1929
Anders Örne
Socialdemokratisk riksdagsman 1919-1934. Kommunikationsminister 1921-23. Förgrundsgestalt i den kooperativa rörelsen. En av “Trojkan” som ledde Tisdagsklubben tillsammans med Amelie Posse och Gustaf Stridsberg.  Ledde oftast Tisdagsklubbens möten. Styrelseledamot i Föreningen Norden och medlem i Nordens Frihet.

Advertisements